Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett godt verk, men ett skönt, ett Udelt. Deri uppenbarar sig
en lyftning i sinnet, som ej vill stanna nedanom de ämnens
höjd, hvilka, förkrossande i verkligheten, upplyfta oss, då de
skådas burna af fantasins på en gång fria och konstnärligt
regelbundna vingslag; en tro på mensklighetens ovanskliga
adel, som ej låter nedbryta sig under ruiner, på hvilka våldet
trampar, ej bortryckas af hvirfvelvindar, hvilka leka med frid,
samfundsordning, heliga förbindelser, liksom vore de endast
lätta agnar, utkastade i den tomma rymden; en kärlek, som
söker rädda och i ljuset framdraga äfven de sista spillrorna af
ett menniskovärde, der det ligger neder, kullstjeipt af lifvets
hårdaste konflikter.
Det är en varelse med ett sålunda härjadt värde, hvilken
blifvit framställd såsom styckets hufvudhjelte och deråt gifvit
sitt namn. . Redan detta måste synas icke så litet vågadt. Men
när dertill kommer, att denna i sitt inre så lemlytta
personlighet äfven saknar all den elastiska kraft, som en energisk vilja
kan sätta i rörelse till handling också uti ett brustet bjerta,
tyckes det ännu mindre motsvara den dramatiska diktens
fordringar, då eu dylik figur upphöjts på förnämsta platsen,
medan verkliga hjeltar, sådane som Arvid Stålarm och Karl IX,
stannat nedanför. Det är ju ej lätt, att föreställa sig en illslug,
om än aldrig så olycklig räf, såsom den förnämligaste matadorn
på en scen, samtidigt trampad af lejonet och tigern. Den
högste lagskiparen i den dramatiska skaldekonstens verld har
likväl i sin „Hamlet”, en nära själsfrände till Daniel Hjort uti
ifrågavarande hänseende, segrande uppställt beviset derpå, att
åtminstone såsom representanter af Nordens grubblande
folklynnen äfven slika, af teorierna förkastade, varelser kunna
användas icke utan framgång på „scenen, som betyder verlden’’.
Och Goethes „Torqvato Tasso”, som bevisligen gaf den sista
impulsen åt „Daniel Hjorts” skald till verkets utförande, har
till och med fördristat sig att kolonisera sin endast i idealets
rymder hemmastadda dramatiska hjelte under Italiens till mäktig
handling manande himmel. Men nekas kan likväl icke, att
bvar-ken Shakespeare eller Goethe begått den artistiska oförsigtig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
