Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det förgångna och det förflutna, har man ej mera mod att
nr skådespelet utdöma den förträffligt tecknade prelaten. Man
vore snarare böjd att anse honom lika oumbärlig för den plats,
han i dikten intagit, som för den, hvarpå historien hade ställt
den vördnadsvärde, genom senare tiders rättvisa till sin fulla
betydelse uppskattade mannen.
Ofvanför betecknades detta skådespel med de bästa
epiteter, jag vet tillägga något menniskoverk, då det
karaktäriserades såsom godt, skönt, ädelt. Rikt ttllfälle att med
vederhäftig bevisning bestyrka detta omdöme lemnar stycket nästan
öf-ver allt. Men inom dessa raders trånga begränsning kan ej plats
begäras för sådana bevis. Jag tillägger derför här endast, att
ställen af undransvärd finhet, hvad teckningen såväl af
personerna som af situationen beträffar, öfv erraska oss ej sällan i
„Daniel Hjort”. Karaktersdrag sådana som det, då förrädarn af
sina dittills varande vänner och beskyddare glömmer bort att
bortföra det guld, hvarmed han önskar köpa framgång åt sina
lömska planer, väntar man sig blott af de största dramatiska
skalders djupa intuition. Och detsamma gäller, bland mycket
annat, äfven om den gripande kontrasten mellan Daniel Hjorts
nattliga stämning under sin ..dunkla väg”, som stupande för till
förderfvet, och den svenska knektens solbelysta, på ett okränkt
samvete grundade förtröstan, att „godt sofver man, när man
dör med heder’.
Diktionen i stycket utmärkes både af dramatiskt lif och
synnerlig fägring. Äfven den vittnar öfver allt om en så väl
human som estetisk bildning, hvilken gör ej blott den unge
skalden sjelf, utan äfven det akademiska samfund, han
närmast tillhörde, stor heder. För den höjda tonart, som
genomgår dikten, har han utan tvifvel att tacka lika mycket den
patriotiska lyftning, hvilken i dessa tider kommit den finska
nationalkänslans vingar att växa, som sitt eget snilles ingifvelse.
En sak, lika viss som detta utmärkta skådespels tillvaro, är
den, att det finnes till framkalladt genom den varma fläkt af
dramatiskt lif, hvars alstrande kraft flög fram öfver land och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
