Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sig befinna. Kanske kunde man förklara denna sällsamma
frånvaro af allt personligt behof af ironiska inskärningar ur
denna författares härkomst från den finska stam (den
tavastländ-ska), hvilken åtminstone hittills allra minst utvecklat vårt folks
anlag att göra sig gällande såsom grinolle.
Den djupaste grunden till den antydda företeelsen bör
likväl sökas i en annan omständighet, som på afgjordaste sätt
bestämmer författarens ställning till de i hans stycke framträdande
personerna. Så vidt mig är bekant, har ännu ingen tecknare
af folklifvet, ingen historiograf af aDorfgeschichten“ etc. — och
deras tal har i våra dagar vuxit till legio — till den grad som
författaren till aNummisuutarit’n förmått identifiera sig med de
förhållanden och menniskor, af hvilka de föresatt sig att gifva
oss en bild. Utan uudantag hafva de andra ställt sig sjelfva
eller förblifvit stående i en position ofvanom eller, i bästa fall,
åtminstone bredvid de skildrade ställningarne och de inom dem
sig rörande figurerna. Och deraf har det varit en alldeles
oundviklig följd, att framställarena betraktat de lågt nedanför
eller på sidan om dem försatta tingen och varelserna antingen
med en viss sentimental medömkan öfver dessas, för den
välvilliga tecknarn i alla fall främmande läge, eller ock med en
smula förnäm ironi, hvari känslan af medveten öfverlägsenhet
omöjligen kunnat neka sig nöjet att njuta af sitt företräde. Det
vanligast förekommande fallet är likväl sådant, att
sentimentaliteten på en gång ömt deltager i de underlägsnes mindre lyckligt
lottade tillstånd och derjemte tillåter ironin att litet skratta åt
de otympligheter, som äro oskiljaktiga från en generad position,
isynnerhet då denna observeras med lorgnett.
Från detta vanliga framställningssätt är författarens af
uNummisuutarit” fullt ut lika afiägset, som hans utgångspunkt
vid behandlingen af desse sina skötebarn är olik alla andras,
hvilka gjort det så kallade „sämre folket” till föremål för
teckningar med pennan eller penseln. Vill man med minsta möda
bereda sig en tydlig föreställning om denna genast i ögonen
fallande olikhet, behöfver man endast för sin inre åskådning
reproducera hvilken som helst bland den nederländska skolans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
