Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flykten rädda sig undan följderna af det dråp, han tror sig
hafva begått: ttEi eno; en tahdo karata. Tunnon vaivat lievii
esivallan meitä rangaistessa”! Denna själsriktning är väl
diametralt motsatt det antika heroslynnets, hvilket förspörjer ingen
lust att underkasta sig någon högt öfver dess sjelfrådiga
handlingar thronande makt; men ur djupet af kristendomens, efter
försoning trängtande anda uppstiger detta omotståndliga behof. Och
äfven i detta, liksom i så många andra drag skall det finska
folket igenkänna, med bvilken trohet Stenvalls sedeteckning
blif-vit afkopierad ur det innersta af dess egen själ.
Skall detsamma kunna sägas om en annan grundväsendtlig
olikhet, hvilken förflyttar det finska folket långt, långt bort från
det, hvari Beaumarchais utandats all den förbittring, hela hans
tidehvarf urladdat i hans barm? Man skulle förgäfves söka
frikänna finska lynnet från böjelsen för en mer eller mindre
bitter satir, hvilken så ofta gifver sig luft både i tänkande och
handling, i vers som i prosa. Det kunde således ingalunda
öf-verraska, ifall en viss själafrändskap skulle i detta hänseende
röja sig mellan den fransyska Carón, hvars fröjd är att till
skuggornas verld förpassa så många som möjligt af tidernas
ut-lefvade former, och Kivi, hvilken med dristig hand leder sina
nummisuutarit till de äfventyrligaste irrfärder. Man tror sig
desto hellre hafva skäl till en sådan förmodan, som den
sistnämnde omisskänneligen är begåfvad med en icke vanlig dosis
af vis cómica, hvilken redan i hans ^Kullervo11 gjorde sig käckt
gällande och ingaluuda förnekat sig i detta stycke, der den
ännu obestridligare funnit sin rätta plats. Och likvisst inträffar
här det märkvärdiga förhållandet, att lika litet som man deri
varseblir en skymt af hvad man kallar sentimentalitet, i
förklenande mening, lika litet röjer sig något spår af författarens
subjektiva satiriska arghet uti denna komedi. Det är otroligt,
men likväl obestridligen sannt: man skall ej lyckas i hela
stycket upptäcka ett enda drag af hån och lust att begabba. Allt
hvad, som deri visar sig hemfallet åt löjet, förekommer så
endast derför, att det troget afspeglar naturen och beskaffenheten
hos de uppträdande personligheterna och de situationer, i hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
