Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hela säkerheten af ett matematiskt problems lösning
utvecklar sig nu för våra ögon den psykologiska processen af
Eskos ständigt stegrade, men ännu segerrikt kufvade förbittring.
Och likväl slingra sig talets alla vändningar otvunget som en
sorlande bäck mellan vexlande stränder. Det är först då, när
Mikko listigt smyger in misstanken om ett nytt svek, som under
de båda fridskämparnes brottning skulle hafva blifvit mot Esko
begånget, dennes harm bryter sönder alla hejdande dammar.
Ännu rasar dess vildaste fors likväl ut endast mot liflösa ting.
Men till slut uttömmer denna hela sitt svall, nu mera förstärkt
genom tillflödet af Eskos första rus, emot en svag dödlig, den
beskedligaste, oförargligaste stackare i hela menskligheten. Ifall
man kunde utpeka i stycket ett drag, ännu mera äkta finskt
än något annat, så vore det väl Eskos metod att arbeta upp
sig till förbittring mot sin gode vän skräddarn —
klarinettblå-sarn. Denne hade långt förut uti en svag stund, då han kände
sig käckare til! mods än vanligt, tillåtit sig några förtroliga
yttranden angående Eskos lugg och ögon. För tillfället hade
målsmannen för dessa attributer icke funnit eller åtminstone ej
visat sig deraf förnärmad. Men nu frammanar Esko vålnaderna
af skräddarns meningslösa ord för att begagna dem såsom
förposter vid sitt angrepp mot detta hans vredes offerlam, —
,,vi-hani uhrilammas“ benämner han sjelf den arme klarinettblåsarn,
hvilken slutligen, oaktadt sin oskuld, fått plikta för allt det
onda, hvars syndabock den olycklige friaren anser sig hafva
varit. På den höjdpunkt af vrede, dit hans förstå rus omsider
lyftat honom, ser han klarligen, att: „koko mailma on kuin
noi-duttu mua kohtaan;u och alla enskildtheter af de falskhetens
hemsökelser, han utstått, storma på en gång emot hans själ.
Men den olycklige skräddaren är det enda till hands varande
föremål, mot hvilket explosionen kan utladda sig. Derför är
han såld.
Den sinnesstämning, som fört Esko utom sig, är tecknad
med förvånande styrka Och lika gripande är äfven den
omedelbart derefter följande framställningen af hans ånger. Eskos
omätligt djupa behof af förlåtelse, af försoning med den men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
