- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 6. Literatur-historiska och blandade arbeten. Fjerde delen /
355

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han utför detta med en virtuositet, fullt motsvarande hans
talanger för öfrigt. I hela stycket tinnes, skulle jag tro, intet
parti, hvilket i teckningens psykologiska tinhet upphinner
framställningen af kouHikten, hvartill den musikaliske berserken ger
klaven. Ingen hofkapellmästare i hela verlden skulle bättre
förmå representera det irritabile genus, han tillhörer, än
bröllopets Paganiui, som böjer sig blott för siu faders styfva näfve,
meu för öfrigt vill ej erkänna någon såsom sin öfverman på
jorden och knappt nog ens i himlen.

Trogen sin föresats presterar Esko nära nog det omöjliga
i „lammhjerlad fördragsamhet“, såsom Schillers Maria Stuart
betecknar sitt eget försök att tillbakahålla utbrotten af sin
rättmätiga harm. Men han känner likväl ett synnerligt behof att genom
sitt beteende uti den fatala ställning, hvari han blifvit insnärjd,
visa, huru högt hans egenskaper lyftade kouom öfver hans
rnot-gåug. Derför, när Karri gör spelmannen den rättvisan att mena:
„Teemu on niitä ensitnäisiä viuluniekkoja“, genmäler Esko, utan
ringaste skymt af ond mening och endast för att en smula
lysa med sitt musikaliska kännarskap: „entäs Oinasmäen
Joo-seppi meidän kylässä;“ och slutar sin olycksbringande lofsång
med den entusiastiska försäkran: ,.ja ihminen luulee itsensä
ole-van taivaan ilossa“.

Detta pris, som Teemu kanske ej skulle funnit så alldeles
hyperboliskt, ifall det tilldelats honom sjelf, fann han odrägligt,
då en medbroder i konsten dermed upphöjdes till skyarne. Det
gräfver sig med ulfvaklor i hans innersta och jagar
afundsju-kans onda demon upp derur, medan Esko ännu rår med att
under ett lock af ironiskt lugn pressa tillbaka sin galla, hvilken
får mer än tillräckliga skäl att sjuia öfver. Det odelade bifall,
masken af hans långmodighet vinner, hjelper väl också något
till att fördröja den i alla fall oundvikliga explosionen. En
skomakare, som hittar på att besvara siu musikaliske
veder-delomans alla invektiver med det makalöst naiva nim: „herra
tirehtööri“, måste dessutom känna sig något lugnare genom
känslan af öfverlägsenhet i sitt sätt att vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/6/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free