Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knytnäfsbragder eller böjelse för starka drycker, som låter sjelfva
Falstaffs svampnatur synas såsom en uttorkad mosse, förslå att
beröfva produkter af öfverlägsna förmågor deras literära och
artistiska värde inför andra domare än myggsilare, som vilja
skyla ensidigheten af sitt omdöme i en nimbus af en nervöst
finkänslig smak.
I vårt ofvan omnämnda utlåtande framköllo vi
eftertryckligt den långtrådighet, som stundom gjorde diktionen i Kivis
novell mer än tillbörligt släpande. Men just bristfälligheter af
detta slag förekomma en något så när grannlaga främmande band
ännu vådligare att bortskära ån åtskilligt annat, emedan
ampn-tationen så lätt kan tränga in i det lefnadsfriska: hvadan vi
ansågo det vara rådligast att afhålla oss från en operation, som
skulle erbjudit en ofelbar kritiker fester af den hängifnaste
sjelf-förgudniutr.
Vi omnämnde, att både literatnrens och konstens
historia erbjuder åtskilligt, som egnar sig ätt lugna sinnena, de
der inbilla sig hafva i Kivis novell stött på vidunderligheter,
hvilkas make aldrig förr vax-it spord. Några
omständigheter, bekräftande sanningen af detta påstående, vore här på
sin plats.
Ehuru man hört yttras äfyen motsatta åsigter, torde det
ännu vara för tidigt att räkna Shakespeares poesi till det slags
vitterhet, som bör anses ligga qvar någonstädes på ett
öfver-vunnet stadium af snille. Men det är i alla fall ingalunda
såsom ursäkt för Kivi, utan endast såsom en bland
förklaringsgrunderna för oarterna i dennas naturmålningar som vi anmärka,
att exemplena af de många friheter mot belefvenhetens
ömtåligaste föreskrifter, dem den store brittiske skalden tillåtit sig,
verkat vådligt förledande på vår landsman, detta amfibium
mellan naturskald och en af civilisationens sötmjölk uppammad
poet. När herr Kivi t. ex. med både för- och beundran
varse-blifvit, huru förtroligt Shakespeare umgås med en historisk
kronprins, ämnad att blifva den präktigaste kung, det stolta
England någonsin haft, hängaf han sig åt den villfarelsen, att det
ej vore honom sjclf betaget att fara lika fördomsfritt fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
