Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om vi deremot livarken ville eller kunde åtaga oss att
utsträcka vårt korrigeringsnit längre, än nyssnämnde gränser
medgåfvo, föranleddes vi till dennas inskränkning af skiti, hvilka
af icke så få aktas lika ringa, som de för oss liafva den högsta
betydelse. Vi hafva nämligen ansett ocli anse ännu, oak adt
allt hvad man gjort för att bringa oss på andra tankar, herr
Kivi vara en författare af den betydenhet, att åtminstone icke
vi tilltro oss rättighet att efter godt tycke förfara med hans
andes produkter så, som en vresig skolmästare far fram med
en nvbegynnares försök, hvilken ådragit sig hans onåd. Vår
tro är den, att, om man också svårligen kan upptäcka någon,
till någorlunda formel färdighet dresserad skribent, hvilken icke
nog lätt skulle undvika de gröfsta fel och brister, dem man så
obarmhertigt kastar i ansigtet på Kivis författarskap, vore det
deremot i de allra flesta fall en tacklös möda att söka upptäcka
en i så många afseenden rikt begåfvad förmåga som den,
hvilken i hans poetiska inspirations högsta stunder utmärker
framför tusen sinom tusen Alexis Stenvall.
Må den, som deri finner behag till sin egen och sina
själafrånders uppbyggelse sammanleta och liksom på ett
radband af de dödas ben upphänga de kruditeter i uttryck, medels
hvilka Kivi allt för naturalistiskt menar sig böra gifva eftertryck
åt språkljud i våra ödemarker; låt folk, som i ögonblick af
högtuppdrifven exaltation se föremålen fördubblade, räkna ihop
ända till femton slagsmål uti ifrågavarande novell: underskrifne
hafva rätt att förutsätta såsom bekant, det ingen af oss i våra
egna skrifter visat böjelse för slika skönliterära ornamenter.
Man borde således kunna taga för afgjordt, att vi icke heller
räkna det såsom förtjenst hos andra, ifall dylika hos dem skulle
anträffas. Men om vi också icke anse oss uppmanade h v arken
genom motiver, som kunde likna ett sjelfförsvar eller genom
några andra orsaker att taga parti af literära utväxter, dem
endast öfvervägande förtjenster, i det hufvudsakliga, kunna göra
ursäktliga, hafva vi i alla fall lärt oss tillräckligt af både lite—
raturens och konstens historia för att veta, att hvarken radband
af nyss påpekade beskaffenhet eller hägringar af dubbelt sedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
