Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot ett anfall *).
Det har i alla tider varit en egenhet i mitt författarskap,
att, då jag gripit till pennan, det nästan utan undantag skett
för att dcrmed försvara andra. Försök till sjelfförsvar har
der-emot så sällan egt rum, att jag nästan vore frestad tillskrifva
denna uraktlåtenhet tätheten och häftigheten af de anfall, för
hvilka jag i synnerhet under tidigare perioder varit utsatt» Men
i en sådan förmodan skulle jag sannolikt mycket misstaga mig.
Mina motståndare hafva ju vanligtvis uppträdt med den känsla
af öfverlägsenhet, som utestänger alla betänkligheter från
grann-lagenhetens sida. Jag måste likväl medgifva, att jag mer än
tillbörligt hängifvit mig åt en illusion hvad den literära kritiken
i vårt land beträffar. Jag hoppades nämligen, att densamma
småningom skulle ^ortlägga sina öfvermodigt utmanande gester och
sin dristighet att utgifva lösa hugskott för fullgiltiga bevis.
Gerna må i alla fall erkännas, att den literära kritiken rätt ofta
nu för tiden visar sig såsom en föga värdig ättling af den
liård-liändte gisselsvängaren, som för en menniskoålder sedan
härstä-des blodade literaturens fält.
Någon gång händer det sig likväl att den gamla arten
sticker så bjert fram, att endast tiden och rummet skiljer den
nya företeelsen från den föregående. Sådant är äfven fallet med
de lika drakoniska som — lakoniska — försök att literärt
*) Från 1872. Se för öfrigt anmärkningen till denna sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
