Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
birien förrymd fånge. Lusten att åtkomma detta
frihetsmör-dande salarium är redan en svår frestelse för Anton; och
frestelsen ökas, då hans despotiske fader ålägger honom att åt
länsman yppa den förrymdes tillhåll. Och likväl återkommer
gossen med oförrättadt ärende. Hvarför? Jo, de tårar han sett i
moderns ögon, då han fick uppdraget, och minnet af, att han
varit stygg mot denna sin mor, hejda honom. Och den hårde
fadern säger, att sonen gjort rätt, och pilten erfar en känsla
deraf, att bättre tider randas för dem alla. På detta vackra
sätt slutar stycket.
Individuelt går sålunda försouingen från hjerta till bjerta,
gäldande harmens och hatets skulder. Men det finnes i stycket
en situation, hvari de långvariga konflikternas gordiska knut
med ens af försoningen löses; och detta monument är af
gripande dramatisk effekt. Det gäller här på ena sidan frihet,
hafvets gränslöst öppna bana, Amerikas oåtkomliga asyler; å den
andra träldoms natt utan dag, hat utan frid, förbannelsen af
Sibiriens underjordiska skatter.
Det är en scen, som i liten stil påminner om Richard
den tredjes verldsberömda:
Hy kingdom for a horse.’
Ehuru det ligger utanför planen för dessa rader, torde
jag dock böra nämna några ord om styckets mise-en-scéne.
Lokalen var ett skickligt utfördt porträtt af en nyländsk snygg
skärgårdsstuga. Likväl saknades, tror jag, de oundvikliga
festkantaterna, af hvilka alla dylika hemvist stereotypt
illustreras.
Jag vet ej, om det var ett slags konstgrepp af herr
Hillberg att antyda det inbitna af den karaktär, han egde att
framställa, äfven derigenom, att han förtärde större delen af
de ord, han skulle uttala. Men detta artistiska experiment
kunde ej göra anspråk ens på nyhetens behag. Herr Lindberg
deremot behöll ej egoistiskt för sig, hvad som tillhörde alla.
Särdeles energisk var hans replik på Sylvesters hycklande före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
