Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning låge den bestämdaste förnekning af allt framåtskridande
inom vetandets verld.
Visserligen hade de sydeuropeiska folkslagens, framför allt
spaniorernes och italienarenes literatur redan vid den tid, då
det finska universitetet först stiftades, lyftat sig till hög
fulländning, och sjelfva den snillrika drottning, i hvars namn stiftelsen
skedde, förvånade ej långt derefter verlden genom en
undransvärd bekantskap äfven med dessa yttringar af den europeiska
civilisationen. Men kännedomen af dem betraktades i alla fall,
åtminstone här i norden, ännu såsom en förnäm lyx, hvartill
endast ytterst få kunde hafva och verkligen hade tillgång, och
den förvärfvades mest genom utländska resor till ort och ställe,
der den bäst inhemtades. Huru litet kunskapen i nyare språk
vid denna tid ansågs såsom oundgängligt vilkor för allmän
bildning, bevisas klarligen äfven deraf, att den finska högskolans
födelseår såg äfven den första latinska och svenska ordbok träda
fram i dagen; och ej förr än tolf år senare efterföljdes denna
af det första torftiga försöket till en svensk grammatik. Mer
än någonstädes i de länder, hvilka gjorde anspråk uppå att gälla
såsom civiliserade, tyckte man här, att de gamla språken
inneslöto hela förrådet af det kunskapsmått, hvaraf under vanliga
förhållanden gjordes menniskan behof; och först om hösten 1684
förstärktes universitetets ordinariestat med anslaget för en
fran-sysk språkmästare.
Men om också på en tid, då latinet gällde och verkeligen
var hela deu civiliserade verldens gemensamma modersmål,
universitetet kunde anses tillbörligen svara emot alla billiga
fordringar, man egdc att ställa på ett lands högsta
bildningsanstalt, äfven om de nyare språkens literatur ej ingick i summan
af det vetande, hvartill högskolan ville uppfostra den ungdom,
som dervid slutade sina läroår, torde detsamma svårligen nu
mera kunna yrkas. A ena sidan hafva de döda språken allt
mer och mer stupat neder från de positioner, i hvilka de med
så mycken ära och kraft hållit sig fast i århundraden; å den
andra tränga de tungomål, i hvilka lifvets fullhet andas, med
städse stigande styrka in öfver allt på de öfvergifna platserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
