Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty den stod vid foten af de tyskt-romerska cesarernes thron,
hvilken omgafs med en glans, hvarmed ej någon fördristade sig
tiifla då för tiden, äfven om en eller annan täflade dermed
i makt och styrka. Maria Theresia hade i början visat sig
större än olyckan, som hotade denna thron. Nu hade hon
redan länge visat, att den härlighet, som uppbar henne, var
endast ett återsken af den, hvilken strålade ur hennes inre.
Hägnad af en sådan moders omsorgsfulla blickar växte Marie
An-toinette upp och erkändes — ej blott derför, att hon var den
erkändt första — för den ljufvaste, den älskeligaste jungfru i
en stad, verldsbekant för sina qvinnors älskvärdhet. Ännu icke
femtonårig såg hon arfvingen till Europas rikast lottade land
utsträcka sin hand för att fatta hennes. Och hon lade med
barnslig tillförsigt denna deri. Den till hennes afresa bestämda
dagen var en sorgedag ej blott i hennes moders kejsarborg; den
var en sådan äfven för den ringaste hydda i hennes moders
rike. Lemnande det, qvarlemnade hon der sin kärlek. Att
hon gjorde det för mycket, var hennes första olycka och en
bland de starkaste orsaker till dem alla, af hvilka hon omsider
hemsöktes.
Minst af allt tycktes likväl en sådan bebådas af det
emot-tagande, hon rönte vid sitt nya hemlands gränser, uti
Strass-burg. Oftast ridderligt hyllande skönhetens makt, såsom intet
annat folk det gjort, jublade fransmännernc högt emot henne,
såsom endast de det kunna. Redan på förband, då hon begaf
sig till Compiégne för att der göra en mäktig fursteson fången,
var hela hennes färd ett fortsatt triumftåg. Det blef ett sådant
ännu mer, då hon åtföljd af honom styrde kosan till Versailles,
hvarest förmälningen för sig gick den 16 Maj 1770, då hela
landet stod skönt, som den sköna bruden, i sydligt yppig
brud-drägt. Det franska folket, hvilket i dessa de bistraste tider, i
hvilka det måhända dvalts, mer än någonsin behöfde glädje,
fröjdade sig såsom med ett enda hjerta åt det gryende hoppet
om bättre tider. Men detta hopp slog förfärligare felt än
kanske ännu något annat, hvilket dårat nationernas sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
