- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 6. Literatur-historiska och blandade arbeten. Fjerde delen /
511

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att kring sig gjuta sällhet. Och äfven om hans lifs-elexir icke
hade båtat någon annan; så var den åtminstone för honom sjelf
en sådan, någon tid. Ty han jemte sin Feliciani lefde
verkligen deraf, ehuru ej evigt, utom i ryktets dombok. Han har
visserligen felat i mångahanda måtto. Men så skänkte honom
ock den påfliga inqvisitionen frikostigt tillfälle att, först under
Engelsborgens fängelsehvalf, samt sedermera under S:t Leos,
vinna tid, rum och ro att öfvertänka, möjligen ångra sin
öfver-lägsna förmåga att vilseleda ett helt tidehvarf. Sådana ting
åstadkommas likväl ej af andra än starka andar, äfven om de
måste erkännas såsom onda. Skulle ej möjligen
sanningskärleken känna sin tunga något hämmad i farten att uttala
förka-stelsedomen öfver Cagliostro, ifall den besinnade, att han
gäldade sin tvetydiga utmärkelse med uppoffringen af sin lefnads
hela ro; att han utförde sina konster, lik equilibristen öfver en
städse lurande lifsfara; och att han var en bland de få, som
uti ett tidehvarf, förvandladt till en kyrkogård, der all tro på
någonting öfversinnligt låg jordadt, hos de rike och mäktige väckte
ånyo, ehuru visserligen på sitt eget sätt, tron uppå något
annat än det, som med bara händerna kunde antastas? II.

II.

Vid slutet af ofvanstående stycke tilläto vi oss ett försök
uti ett högst betänkligt yrke: andebesvärjarens. På vår vink
framskymtade åtminstone halft igenkänneliga tvänne skuggor.
Den ena var — hvad den också egentligen skulle vara —
ingenting mer än skuggan af en andans man, kardinalen de
Ro-han; den andra ingen mindre än andebesvärjarn Cagliostros egen
skugga. Om man ock sanningen likmätigt måste medgifva, att
experimentet aflopp oändligen mindre konstrikt än de, hvilka
den sistnämnde sjelf anställde, innan han ännu haft lyckan göra
andeverldens personliga bekantskap, kan det väl icke heller
nekas, att vårt i betydlig mån egde en förtjenst, som Cagliostro i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/6/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free