Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans fallna lekamen, huru mången bland vän eller fiende än
kunde störta tillsamman på denna mark. Att hans mot djupet
stupande lefnadssol kunde under tidens tumult brådstörtas ned
och sjunka i hlod, den saken oroade honom föga. Hans snart
sekellånga lefnadsdag bade redan räknat nog många timmar, goda
och onda om hvarandra, för att han skulle vara smulgråt med
några färre eller flera yttermera. Sjelf hade han tidigt sett
döden ansigte mot ansigte och trotsigt utan att blinka och ofta i
striden betraktat vänner, som förbleknat allt mera, ehuru allt
deras blod flyttat sig från deras inre till ytan. Nej, döden
fruktade han icke.
Och dock var hans själ full af dödelig bäfvan. Hvad
fruktade då den, för hvilken döden hade intet förfärande?
Han, som fiendens af ryktet förstorade makt ej förskräckt,
förskräcktes för vidden af sin egen. Det var ju han, som skulle
besluta och handla afgörande för alla. På hans vink skulle
tusen rusa fram till seger kanske — men säkert många, många
till undergång. Huru kunde han våga stå till ansvar för
gråtande mödrar, syskon, brudar och andra vänner till de stupade,
han, som haft makt och myndighet att besluta, men också att
undvika det slag, hvarpå hans fäderneslands öde kunde bero? Hvad
var väl de hemska fiendernas åsyn mot dessas? Var han väl
en gud, att han på eget bevåg skulle våga försöka rädda
fäderneslandet? Hvad skulle kungen tänka om en så sjelfrådig
undersåte? Hvad skulle ej Klingspor kunna insinuera på
högve-derbörlig ort, sedan han hunnit anlända!
„Ack, vore han redan här!“ så tycktes den gamle
Klerc-kers tankar gå. „Men lemnas ej detta tillfälle att handla för
egen räkning åt mig af ett blidt öde, kanske af försynen?
Skall jag vänta, tills den stackaren kommer och troligen
kontra-manderar hela min plan att agera käckt på denna punkt, der
det vore så ytterst maktpåliggande? Men då faller ock hela
ansvaret på honom, det må då bära eller bryta. Ja, så är det
bäst; Men skall jag då icke lyssna till hela den församlade
härens röst, hvilken som en man begär att föras till strid emot
den öfverlägsne fienden? Detta är ju ett godt tecken i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
