Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biinseenden. Visst är det så. Väl hafva på långt när icke
alla af dem ännu luktat fiendtlig krutrök — men så krutsprängda
än många bland fienderna äro, hafva de visst icke heller varit
med hvar och en, då krutet uppfanns. Ha, ha! Och mina
gossars kulor, som så ofta bitit på björnar och vargar, skola väl
bita på dessa, som hvarken äro så väl gödde och försedde som
sådana. Nog är det så, och det vore riktigt synd att låta ett
sådant tillfälle gå sig ur händerna att känna dessa moskoviter
på pulsen. Ett dristigt slägte är det, det kan ej nekas. Att
tränga så der i en sådan årstid midt i fiendens land! De
tyckas ha den skamlösheten att räkna på vår klenmodighet
åtminstone; kanske ock på annat. De tro, att de nu hafva
Levven-hauptar och Buddenbrockar framför sig som fordom. Det skola
de icke inbilla sig för intet. Vi skola lära dem quid juris.
Min far var prelat, och från fädernehuset har jag ännu i behåll
litet latin, det enda arf jag derifråu fått. Jo, ett ärligt namn
har jag derifråu också och detta vill jag taga med mig i
graf-ven, som snart nog lärer öppnas. Men det betyder heller
intet, bara svenskmaunaära icke kommer på skam. Här måste
någonting göras, som sagdt är. Vore ändå den satans enögde
stuten här! Hvem i Guds namn kan säga mig bestämdt, hvad
nu borde ske?“
Så vexlade ebb och flod i den gamles sinne, han, som skulle
råda för allt. Hans oförsvagade mod, hans af hedern
genomträngda sinne, hans insigt deraf, att ett stort, afgörande
tidsmo-ment var för handen, detta manade honom att sjelf våga allt
för att möjligen vinna så godt som allt. Tidiga barnaårs samt
mannaålderns intryck kämpade okufveligt, understödda af
medfödd tveksamhet och obeständighet i lynnet, emot hans ädlare
jag. Dc första äfvensom lifligaste intryck, hans sinne bevarade,
voro de af Lewenhaupts och Buddenbrocks blodiga slut, hvarmed
den förre gäldade förmätenheten af att hafva åtagit sig ett
värf, hvilket lians skuldror voro för klena att bära; den senare
åter sin sannolika skuld. Samtidens omdöme, hårdare än
sjelfva dödsdomen, genljöd från den tiden ännu i den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
