Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömma ögonblickets farhågor, som jag — emedan vi båda gjorde
anspråk uppå att vara lärda män.— citerade min favoritvers
ur Homerus:
,.Se. Patroklos är ock fallen, som dock större var än du!“ ,
Pekande på Elbas hällar, hvilka allt mera drunknade
undan våra blickar i mörker och böljorna, beledsagade jag denna
klassiska situation med korta kommentarier angående
olämpligheten att vid åsynen af dylika minnesmärken af verldsbistoriska
katastrofer grufva sig öfrer våra egna små missöden, som
dessutom voro till den grad ohistoriska, att de ännu icke liändt
och möjligen icke ens skulle inträffa. När jag höll denna
mo-raliskt-politiska föreläsning för jesuiternes adept, kunde jag
omöjligen föreställa mig, att jag par dagar derefter skulle af mitt
samvete tvingas inför honom göra „acte de contrition“. Och
ikväl hade ödet så beslutat.
Ödet hade deremot icke bestämt, att den natten skulle
vara ^Yirgilios71 sista och Elbas farvatten dess Panteon. Om
den gällde detsamma, som salig prosten C—n inenade om sig
sjelf, när någon sade sig vid ett visst kritiskt tillfälle hafva
trott, aatt fan skulle taga herr prosten^. aMin tid var ännu
icke kommen^, genmälde den gudfruktige gubben. Enligt hvad
jag sedermera hörde berättas, kom dock ^Virgilios71 stund ej
långt derefter. Den led svårt haveri; ocb då funno
vederbörande omsider för godt att till dess skröpliga lekamens
upp-hjelpanile vidtaga åtgärder, dem man, om också blott för att
bibehålla ett sken af anständighet, kunnat kosta derpå, innan
jesuiteleven behöfde befara, att hans halfttända lärdomsljus skulle
släckas i hundra famnar djupt vatten.
När morgonen rann opp, blek och kulen, visade den ett
haf, ännu häftigare upprördt, än vi dittills hade sett det.
Stormen hade kanske icke tilltagit i våldsamhet, men det ringa
skygd mot denna, som dittills kastats åt oss, såsom allmosa, af
det nog aflägsna Corsikas klippstränder, försvagades med hvarje
steg, vi togo mot söder. Sardinien hade kunnat erbjuda oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
