Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villfarelse, erkännande det icke vara tillräckligt skäl för nu
lef-vande menniskor att ovilkorligt underkasta sig allt möjligt ondt
endast för den tillfällighetens skull, att andra för mer än
tretusen år sedan äfven haft sina malheurer.
Men om jag ock i detta hänseende bjöd till att uppfylla
allan rättfärdighet, försummade jag dock en pligt, sem nästan
kunde synas helig Den gamle fransmannen, som varit det
synbara redskapet för mitt lifs räddning, förblef mig äfven derefter
till namn och vistelseort lika obekant, som han var det i den
stund, då han till den okände främlingen röt sitt: descendez,
på kvilket lif och död berodde. Då jag efter denna natt, den
rikaste på vilda sensationer, jag någonsin öfverlefvat, i Rom såg
morgonen gry till den dag, hvilken beskärde mig de ljufvaste,
härligaste företeelser, af hvilka jag någonsin tjusats, satt den
gamle ännu tillfälligtvis vid min sida. Och likväl sporde jag
bonom ej, hvem han var? Tillbakahölls jag af finsk försagdhet
eller af omedveten önskan att låta honom qvarstå med mystiskt
omhänge för min inre blick på min lefnadsbana? Jag skulle
nu mera hafva svårt att till fullo redogöra för motiverna till den
uteblefna naranforskningen. Troligen ingick dock ej i dessa
missbelåtenhet med min deus ex machina, ännu ej då. Men
sedermera, när lifvets stig stundom känts tung och ödslig, kunde jag
väl haft lust att spörja honom, med hvad rätt han befallte mig
att åter nederstiga derpå, med hvad rätt han så väldigt ingrep
i mitt öde? Jag skulle då behöft ett namn, mot hvilket jag
kunnat vända mina otacksamma frågor. — Äfven den obenägne
läsaren, som missnöjd låter denna teekning falla ur sin hand,
vore ju i behof af ett sådant för att mot detsamma rikta ett
billigt ogillande. Och hvem annan, än den gamle med sitt
oombedda imperativa: descendez! på dödsbleka läppar kunde
väl detta namn beteckna? Ifall han ej fått infallet att ställa
sig i min väg, skulle min första Romresa icke allenast blifvit
också den sista: men den hade ej ens fulländats. Allra minst
hade den hand, ur hvars värma teckningen af resans äfventyr
flutit, egt kraft att våga en sådan. — Men för att så mycket
som möjligt förminska den gamle okändes ansvar, stanna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
