Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom all denna intagande humanitet skymtade likväl
omisskänneligen fram pn nyans af storhet: storheten af en literär
celebritet, af en kyrkans furste, af en man, som med egna
förtjen-ster brutit sig sin egen bana. Allt detta var ju alldeles i sin
ordning; det var till och med mycket vackert och nobelt. Jag
omnämner det endast för att antyda, det kardinalen fullt ut lika
väl som jag senterade, att jag icke satt fördjupad i förtroligt
samspråk med en bondkaplan. Till en oskicklighet i beteende,
sådan som den. hvilken jag, ty värr, lät komma mig till last vid
mitt besök hos Mezzofanti, hade jag omöjligen kunnat göra mig
skyldig hos Angelo Mai. Der skulle det ej ett ögonblick hafva
fallit mig in att förglömma kardinalen.
Helt annorlunda tedde sig också ej blott Mezzofantis
person, utan ock allting, hvaraf han närmast omgafs. Väl inlät han
sig ej i tätlan med trasteverinernas helgon, den energiske
kardinal Micara, i hvilken den romerska pkbsen hoppades få återse
en gengångare på påfvestolen af Gregorius VII och Bonifacius
VIII. Såsom denne anakronistiske prelat klädde sig ej
Mezzofanti i säck och asko; fastade ej heller så, som en rättskaffens
tiggaremunk bordt det göra, och skamfilade ej för resten, å la
Micara, sin lekamen till förmån för sin syndiga själ och sin
helgonreputation. Men allt, hvad åtminstone jag såg hos honom,
var dock ytterst enkelt och nästan så flärdlöst som han sjelf.
Af en tjenare, ingalunda dresserad till att representera,
infördes jag genast till kardinalen, som befann sig — klädd icke
i sin purpurdrägt, utan i den hvardagligare, enklare violetta — uti
en ringa, halfdunkel kammare, hvars förnämsta behag för mig
bestod deri, att den på ett okonstladt sätt påminte om de
anspråkslösa studenthotellen i det gamla Åbo. Der emottogs jag
af en liten gestalt, genom hvars andebleka, genomskinliga
anlete jag tyckte, att genast fyra dussin språk tittade fram till
mitt möte, spörjande, bvilket bland dem alla jag behagade
besvärja fram till tjenstgöring vid tillfället. För att lemna hans
emiuens fritt val af de språk, bland de få, hvarpå jag knnde
stå till svars, tilltalade jag honom på civilisationens verldsspråk:
det franska. Då tog han till ordet, begagnande det danska, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
