Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag vill erinra mig af den anledning, att lian trodde mig
vara hemma från Fyen och ej ifrån Finland; men möjligen
äf-ven derför, att han uttryckte sig med ännu större färdighet på
detta språk än på svenska och förutsatte, att det för mig vore
likgiltigt, genom hvilketdera han skulle hos mig väcka
häpenhet. Men då jag, af högst giltiga skäl, hade den oartigheten
att svara på det tungomål, hvilket jag trodde mig kunna bruka
åtminstone lika väl som han sjelf, fördes vårt samtal derefter
på detta. Mezzofanti röjde sin bekantskap ej blott med
svenska språket, utan äfven med dess litcratur. Dlaud annat
talade han om J. O. Wallin; och då jag anmärkte, att denne
utmärkte man ej långt förut atlidit såsom en erkebiskop i
Up-sala. tog kardinalen en temmcligen gudsnådlig min på sig —
osäkert om det skedde ex officio för att beteckna hans sorg
der-öfver, att den svenske prelaten hade oomvänd gått bort i sina
synder, såsom den yppersta bland den kätterska kyrkans
höf-dingar, eller helt enkelt för att uttrycka sorgen öfver bans
ti-made bortgång. Derefter yttrade sig Mezzofanti med synbar
förkärlek om Franzén; och då jag röjde min stora glädje öfver
den utmärkelse, som sålunda vederfors en högt älskad och ärad
landsman, smög sig på hans anlete en glimt af rent mensklig
fröjd öfver att hafva kunnat göra en annan menniskas hjerta
godt. Siutligen bragte han talet på Anna Maria Lenngren.
,,Det var en hustru“, sade han om henne, men rättade sig sjelf
ögonblickligt sålunda: „nej, det var en fru“ och reciterade
der-efter åtskilliga strofer ur hennes dikter. För öfrigt uttryckte
han sig på svenska ytterst korrekt; men talade dock språket
som en bok. Det syntes, att det’a var för honom ett lärdt,
det vill säga hufvudsakligast genom läsning inlärdt språk.
Likväl ihågkom han med välvilja den lärare i svenskan han haft,
då han, ännu en föga bemärkt prest, vistades i Bologna.
Misstager jag mig ej, så uppgaf han såsom denne sin mästare den
genom sin kärlek till och kännedom al konsten utmärkte
bofin-tendenteu Itöök.
När dessa preliminärer voro undangjorda, och kardinalen
mer än tillräckligt stadgat sitt anseende hos mig, ansåg ban det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
