Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
preceptor, hvilken han trodde glömsk af den stora heder, som
vederfors dennes ringhet. Men nu vardt kardinalen verkeligen
vred, ehuru visserligen blott med „lambsens vrede“, emedan
hans fromma natur ej tillät honom någon annan form deraf.
Så snart jag märkte detta, uppsteg jag genast från den lilla
kanapé, der vi dittills så förtroligt hade sutit sida vid sida, och,
anseende det visligare att fly än att inlåta mig i strid under
en så lumpen höfvidsmans banér som Pontius Pilatus, redde jag
mig till reträtt. Hunnen till dörren, vågade jag likväl hembjuda
såsom försoningsoffer en af de tvänne finska böcker, jag hade
släpat genom hela Europa för att dermed, såsom jag hoppades,
vara den så högt beundrade mannen till någon nytta. Den ena
var första upplagan af „Kalevala“; men jag insåg dock snart,
att detta missfoster af vår dåvarande typografiska misère icke
anständigtvis och utan nesa för vårt land kunde presenteras för
en italienare, hos hvilken skönhetssinnet städse är medfödt,
älven om han skulle sakna de fem hvardagliga. Men då dessa
betäukligheter i mindre grad gjorde sig gällande å Renvalls
lilla grammatika, tog jag mig friheten att erbjuda densamma åt
den vredgade prelaten. Men gubben, som nu en gång begynt
se sakerna i svart, tycktes taga detta anbud såsom en ny
näsvishet eller en pik, att honom gjordes behof af att något
fördjupa sig i grammatikaliska studier, innan han kunde hälsas
såsom mästare äfven i finska språket. Troligen var det under
intrycket af denna känsla, som han genmälte så tvärt, det för
honom var möjligt: „grammatikor, dem sammansätter jag sjelf“.
Och sedan jag sanningsenligt hade bedyrat, att jag ingalunda
betviflade denna hans förmåga, strök jag på foten, ännu mera
öfvertygad derom, att jag ingen anledning skulle få att
ytterligare sätta denna inom Mezzofantis dörr. Ty jag visste ganska
väl, att italienaren ännu mindre än andra dödliga tycka om att
glömma det, som de en gång ansett såsom en förolämpning.
Innerligt glad var jag således för min egen skull, men
likväl ännu mer för Mezzofantis, när dessa mina förutsättningar,
hvad honom beträffade, bragtes på skam. Då jag några dagar
efter denna Pilatusiska konflikt satt i en vrå af föriummet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
