Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vatikanska arkivet, inträdde Mezzofanti. Medan ban
framgick till de inre rummen, märkte ban mig ej eller, såsom jag
med finsk slutkonst förmodade, ville ban ej märka mig. Afven
jag från min sida visade mig utomordentligt nitisk i att fylla
ett papper med skrifna rader för att icke behöfva besvära
honom med min anblick. Men då kardinalen efter en stund
återvände, gick ban med den allra vänligaste min genast emot mig,
manade godt för mig hos monsignoren, arkivets custos och
uppmanade mig på det gunstigaste att förnya hos honom mitt
besök. Försoningen var således ifrån den ädle mannens sida lika
fullkomlig, som min högaktning och beundran alltid hade varit
det. Men ehuru jag derefter ett par gånger följde hans
uppmaning att infinna mig hos honom, blef det aldrig mera fråga
om några flaska läseöfningar; och derför anser jag det icke
heller för mig tillständigt att längre utsträcka min relation om
mitt sammanträffande med denne i sitt slag märkvärdigaste bland
alla menniskor, hvilken nu mera tillhör endast minnet.
Men just derför, att han så spårlöst, oaktadt sin omätliga
förmåga, gått ur verlden, bar jag ansett det nästan för en
sam-vetspligt att undan förgängelsen söka rädda den obetydliga punkt
af hans karaktäristik, åt hvilken endast jag förmått återgifva en
skymt af lifvets färg.
Oaktadt Mezzofanti var begåfvad med en så oerhörd
kapacitet, att han evinnerligen kommer att betraktas såsom en
personifikation af sjelfva mensklighetens högsta förmåga åt ett
visst håll, och således vissheten om hans tillvaro måste väcka
hennes billiga stolthet, manas hon likväl äfven af detta stolta
minne till att ödmjuka sig; ty också detta påminner henne om
den begränsning, som blifvit henne förelagd, och hvaröfver hon
dock ej förmår skrida. Denne man var dock oaktadt sitt
omätliga språkförråd en fattig man. Ur all denna för hvarje annan
dödlig oöfverskådliga rikedom uppstego hos honom aldrig några
resultater, framkallade genom de likheter och skiljaktigheter,
dem blott hans minne och ej hans tanke beherrskade. Ingen
torde hafva hört honom uttala en enda stor, upplyftande idé,
till hvars uttryckande det lönat mödan att bråka sin hjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
