Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En känsla gjorde sig dock omisskänneligt gällande i detta
land framför kvarje annan: känslan deraf. att Finland, sä vidt
det berodde på dess egna försvarskrafter, ännu aldrig hade gjort
front emot cn detsamma hotande fara så svagt och värnlöst som
pä den tiden. Vi, som i så många århundraden med allt
trotsande mod hade försvarat ej endast vår egen hembygd, utan
äfven ofta nog framstått såsom en skyddande förmur för andra,
vi voro bragta i den ställning att nu, när det gällde att skydda
hus och hem, icke ega på hela Finlands fasta land mer än en
half bataljon egna landtrupper, hvars bistånd kunde påräknas. För
en sådan känsla har väl intill denna dag ett stridbart folk aldrig
varit utsatt, allt sedan krig blifvit förda eller åtminstone sedan
stående härar åtagit sig att utkämpa strider, hvilka egentligen
borde angå hvar man, som förmår lyfta ett vapen.
Kommo så den hederspaschan Plumridges eldiga dåd. Med
en bjelteifver, värdig cn bättre sak, förde denne nu mera
väl-förtjent ad aeta förpassade viking sitt utrotningskrig mot beck
och tjära och allt annat, som hans hjerta efterträdde och hans
samvete kunde smälta. I sin första öfverraskning hade det
utplundrade, förhånade folket ej kommit sig till att lyfta ens en
knif mot våldsverkaren; men från flammorna vid Uleåborg och
Brahestad framsprang likväl en elektrisk gnista, hvilken
ögonblickligen åter uppväckte nationens slumrande hjeltebarm,
hvarmed hon var van att möta i forna tider dem, som tilläto sig
att behandla henne en canaitte. Och knappt hade Plumridges
lusteldar hunnit förkolna, innan hans ytterligare försök att i
samma stil fortsätta sin flammande bana motsades af männernes
i Gamla Iiarleby modiga experiment att återigen göra en äkta
finsk tillämpning af den gamla läran: hjelp dig sjelfvan, och
Gud skall hjelpa dig!
Och samtidigt härmed mognadis hos tvänne för Finlands
bästa och heder varmt nitälskande mäti en plan, hvilken redan
länge hade varit ett föremål för ganska mångas lika innerliga,
som vaumäktiga önskningar. Dessa tvänne män beslöto att söka
från högsta ort utverka tillstånd dertill, att Finlands försvar
måtte förstärkas på ett sätt, som allra närmast öfverensstämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
