Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli plötsligt fästes vid dess rand en krans
Af isbriljanter, som kring brudens bals
En rad af bvita perlor. Vänlig, mild
Mot dem också log solens värmda blick.
Då skimra de af fröjd, och glädjetårar
Från dem mot mörka jorden långsamt tillra.
Och se’n jag länge sett på dem, mig tycktes,
Att deras lott var ljuf, då vårens sol
Försmäite deras dödsköld, och då de
Inför dess ögon fått af värma lifvas.
Och än, när jag gått bort, mig minnet följde
Af deras tycka — fast hon klädts i is.
Jag återvände snart. Ack! ej ett spår,
Som burit vittne om dem, återstod,
Om dem, jag sälla prisat nyss. Nu alla,
I tårar dränkta, på den korta stunden
Till intet sjunkit: voro borta, borta — —
För att ej återvända mer, desamma,
ilen då mig syntes deras öde hårdt
Att spårlöst så försvinna ifrån jorden.
Af vemod fylldes hjertat: tusen tankar
På engång kasta sorg deri: och länge
Af ingen makt de kunde slås tillbaka.
Men än en gång jag styrde mina steg
Till samma dal. Nu blomma stod vid blomma:
De bundo skönt sig sjelfva till girlander
Och kransa hyddan, liksom barnaskaran
Sin moder, då den dagen åter grytt,
Som ljuset tändt på hennes lefnadsmorgon.
Och ljufva dofter flögo upp från dem
Att lena vingar breda på hvart bröst;
På dem hvart öga hvilade förnöjdt
Och vederqvicktes, sedan vägens flygsand
Dess källor grumlat. Då jag tänkte åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
