Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fram af vårens sol att falla
Ned förbländad emot marken
Ifrån hyddans tryckta takrand.
Men om sången ej förqväfdes
Eller stelnade förfrnsen,
Den ditt bröst väl sprängde sönder,
Sem det under våldsam ryckning
Skulle långt ifrån sig bortstött
Klagoljud, för hvilkas grannskap
Sjelf det ryste, och som brustna
Fallit ned från öde bergen,
Dränkt sig djupt i hedens grushaf.
Och till sist du hastat spöklikt
Efter dina egna missljud;
Dolt dig, der ej menskoblickar,
Hånande, dig kunnat hinna:
I en vildmark, dit ej björnen,
Men blott fruktan för den trängde.
Nu du sväfvar fritt deroppe,
Fruktar ej ens dagens öga:
Sträfvar att på närhåll kunna
Se in i det, och du icke
Ar den första, som flyr undan.
Vet du namnet på den trängtan,.
Som dig drifver städse uppåt?
Hörde du ej vishet viska,
Meningsrik, med kalla blickar,
Att blott en oändlig tomhet,
Att ett gränslöst intet skulle
Sluta dig i hårda, torra
Armar, om du högre hunne?
Tror och hoppas du måhända,
Att för dig allena blommar
Der en högre vår än denna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
