Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Famntag flyga, om da trodde,
Att densamma, som du älskar,
Halkade från bala branten
Af ett isberg eller qväfdes,
Klämd af lågans svällda armar.
Men nu tåras dalens blåa
Ögon alla af en vårlig
Stilla glädjes ljufva vemod;
Men nu utslå lundens björkar
Sina rika lockar, liksom
Flickans, då bon famnar älskarn,
Lösta fritt på barmen falla.
Och derunder möter kärlek
Endast kärlek. Dig dock bjuder
Ingen gudaröst, som ljuder
Ej från himlen, men från jorden
Ned mot den till sådant möte.
Hatet fruktar du måhända,
Som bär nere ödelägger
Hjertats paradis och tempel?
Nej! ur djupet af den qvalda
Barmen hatet ej bar pustat
Än sin andes gift emot dig.
Annars ej din sång nu sväfvat
Ur ditt bröst, om också tanklös,
Likväl glad lik dimman, stigen
Utan form och mål ur sundet,
I den stund dess fjättrar brista.
Innan sången hunne ljuset,
Skulle den i bröstet qväfvas,
Som om qvarnens stenar blifvit
Fästade till balsens prydnad;
Skulle, om den väg sig brutit,
Hårdnat liksom droppen, lockad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
