Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eller annan af de stolta fjädrar,
Som föllo ned från dina vingar, då
Du svingade ännu i ungdomsyra
Utöfver berg och dal i tanklös fart.
Mins du ännu, när fram du sprang utur
Din vagga, ställd uti en lagerlund,
På Arnos södra strand? Dn visste ej
Attk skatta lyckan, livartill du var boren.
Du ej förstod, hur ljuft det för dig varit
Att hvila ut din lefnad lång allt efter
Den mödan att ha blifvit född inunder
Den ärfda lagerkronan. Yster smög
Du dig till närmsta myrtenskog. Ditt öga,
Så ovant än att mäta föremålen,
Såg ej, att den var låg och föga värdig
Att taga mot dig, du bland lagrar borna,
Du drack dig gladt af blomsterånga yr;
Och föga varligt kastade dn ned
Orangens rara guld i stoftets dy.
Du lyftade på flickans lätta hatt
Och trasslade dess svarta sidenlockar.
Du lyftade på hennes duk jemväl
Och halkade på veka snöfält — dem
Också en nordbo häpen skulle sett.
Och än du kysste rosorna på himlen,
Så sköna som do skönaste på jorden:
Och än du smekte jordens blåa blomster,
Så skira, ljusa, klara, lätta som
De gazer, hvilka häftigt fladdra ner
Från fästets axlar. Och om dina blommor
Af andra kysstes, ej du lade det
Så tungt på sinnet; kysste åter sjelf
På andra sorgen bort. Men någon gång
Du satte dig en ledig stund uppå
En qvist, lätt svigtande för näktergalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
