Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sjöng på den förut, och stämde djerft
In i dess sång — så konstlöst som den sjelf.
Dock sångens regelrätta konst ej var
Den enda, som du icke lärde dig;
Din ungdoms ljusa dag flög gagnlöst bort,
Som Arnos ljusa våg, emellan blommor.
Du tänkte ej på morgondagen; intet
För den du samlat. — Nu du måste ut
I vida verlden för att se dig om
Och lära dig att göra någon nytta.
Det gick väl just ej långsamt för dig — men
Det gick ej väl för det, och föga loford
Du vetat att förtjena utaf dem,
Som hafva vårdat sig om dig. Men först
En krämare dig tvang att mot din vilja
Dess djupa, rika planer tjena. Tåligt
Du måste spänna ut hans slitna segel
Och drifva dem mot någon guldkust fram.
Dock, då till nöjes aldrig du förmådde
Att göra honom och hans följe, brast
Ack! snart ditt tålamod, och fräckt du bröt
Hans planers och hans segels väfnad — allt
Med blott ett enda väldigt tag och sänkte
Hans herrlighet i hafsens djup, och honom
Du vrok uppå en klippa, skänkte honom
Nog tid att tänka öfver nya planer
Och på sin salighet. Se’n måste du
Till straff derför, förvirrad, kämpa tappert,
Lik Don Quixotte emot en väderqvarns
Utsträckta vingar; du derjemte fick
Dig roa med hvar leksak, som uti
Din väg af barnen kastades, och lyfta
Mot himlen deras pappersdrakar upp,
Så långt de stoftbeströdda banden ville.
Den leken blef snart nog dig äfven lång.
Du tog en vacker afton väldigt tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
