Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yäl är det sant, att mången giftig dunst
Och månget qvalm du kastat djerft tillbaka
Till kärrens djup, livarur de upp sig svingat.
Väl har du nå’ngång, när ditt lynne blifvit
Stämdt mera blidt än vanligt, fläktat fram
Till mina åkerfält en ljuflig regnskur,
Som gjöt välsignelse på dem, som tvinat.
Väl slumpen gjorde, att du en gång ledde
Uppå mitt anlet, utaf sjukdom härjadt,
Ånyo helsans eldbelysta ström.
Väl har du banat väg åt solens vagn,
Då genom brutna molnen fram den flög
Att taga upp i sig en verlds förhoppning
Och all dess sälla glädje. Men du hade,
När du ditt verk fulländat, dårligt blygsam,
Dig undansmygt, och ej du visste ropa,
Att det var du, som kunde frambefalla
Den blinda verldens öga på dess panna.
Och blott det onda, som du gjort, man mindes.
Och det med skäl, ty det du gjort med nöje;
Det goda, tvungen af en annan makt.
Nu straffet har dig åndteligen hunnit
För allt, hvad du föröfvat. Höstens mörker
Allt mera djupt din öde bana sveper,
Och hvart du vänder dig syns ingen stjerna.
Förbi det är nu med din ungdomslust,
Och re’n du vämjes sjelf vid dina bragder
Och önskar sätta dig vid fredlig härd,
Sjelf glömma der och utaf andra glömmas.
Men ingen öppnar dig ett gästfritt tjäll,
Ej ens jag sjelf. Du är en brottsling; nalkas
Förföljd af hämndens arm, kvarthelst du går.
Det vore oklokt att dig skydda; galenskap
Att offra sin och vänners välfärd för
De några stunder, dem du kan ha qvar
Att ångra dina brott. Jag ej förråder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
