Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dig likväl såsom mången i mitt ställe
Helt säkert skulle gjort. Jag menar väl
Med dig tvärtom ock vill dig ge ett — råd.
Dö, vän! Hvad har du än att lefva för?
Fins någon väl, som med en hand, som darrar,
Ditt skumma öga sluter till? Kring dig
Ju ingen skara gråter, hvilken ser
Sitt sista stöd ned med ditt hufvud falla.
Dö, vän! Då du är lycklig nog, att ingen
Dig sakna skall. Man tvärtom kanske redan
Med glädje ser, att sjelfmant hän du drar
Och upphör att med olåt fylla nejden.
Din röst är som en likpsalm: väcker minnet
Af mycket ondt, som skett. Slikt hörs ej gerna.
Du vankar ju liksom en oblid ande,
Som, utan ro, ej unnar andra livila.
Du uti vägen är för hvar och en,
Som framåt vill. En präktig skara af
De evigt unga stjemor önskar stiga
Nu fram för ait med skenet af sitt ljus
Den skumma jorden hugna. Yet du ej,
Att dina gamla, gråa lockar skymma
Dess herrlighet? Gif alltså plats åt dem.
Följ du mitt råd; jag ger det som din vän.
Man ädelmodigt skall förlåta dig,
Se’n du ej mera finnes till. Man skall
Med fagert tal omnämna dig, och klar
Skall himlen blicka tillgift på din graf,
Och fjärlar dansa lustigt der med tiden
Så lätt, att ej derunder störes friden.
IV.
Fången.
Hvad månne tiden heter nu derute
Uti Guds fria verld? — Till dessa kvalf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
