Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag trodde, att ur flodens vågor smög
En stilla aning till mitt hjertas skrefror;
Hon i förtroende helt sakta hviskat,
Att det min hemdals källor var, som gjutit
De tårar, hvilka genom floden gingo
För att till fången bära en försäkran,
Att hemmets kärlek ej glömt honom än.
Och rik, som endast den på jorden är,
Den återgaf mig bilder utaf allt,
Hvarvid mitt hjertas blodbestänkta stycken
Än voro fastade, se’n bort det slets.
Ett fastän bleknadt aftryck, dag och natt,
Jag läste der af sommarhimlens dikter.
I dessa luftslott, slukade af vågen,
Den qvafva luft nångång upplifvad blef,
Som pressade mitt bröst med dödens visshet.
Mitt fängsel var ej mer så mörkt, när jag
Såg solen tända facklorna dernere.
Mitt torra öga svalkades, då det
Kring molnens blomstergård, af böljan vattnad,
Till rosenfesten gick. Och tåren tordes
Framtitta för att lyssna, när strömkarlen,
Som trott sig blott af nattens tystnad hörd.
Slog silfversträngarne, af månen lånta,
Der djupets hvirflar dansade kring harpan.
Med afund blicken följde fiskars stim,
Då de, likt mörka blixtar, flögo fritt
I vattnets skyar, undan murens skuggor.
Ur dessa skyar lyfte sig ibland
Så milda fläktars anda, att jag trodde
Dem blott på kärleksfulla läppar hafva
Sitt rätta bo och flyga derifrån
Att kyssa helande mitt hjertas sår. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
