Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt hvirflar brusa opp likt källaus,
Då af underjordisk eld den sjuder.
Dock han kufvar dem med jättestyrka,
Pressar än dem ned uti sitt inre.
Hvilken hetta smält på en gång isen,
Som i långa år kring blicken frusit
På hans djupt af vädret^ brända anlet?
Nöjd med sig, då han så tidigt vaknat,
Fast till fots i går en mil han tågat,
Tar en främling med beväpnadt öga,
Der han klättrat på en sten vid åstrand,
I besittning allt, hvad nejden bjuder.
Väl belåten ser han små briljanter
Lustigt svinga sig på hyddans sneda
Gräsbevuxna tak. Han sig förundrar,
Att han hört beklagas deras öde,
Som få dväljas under slika skatter.
Vänd mot den på kåda rika skogen
Gläds han i sin själ, då han besinnar,
Huru trefligt spiselns brasor spraka.
Hvad vet han, att hyddan, som står närmast,
Värms af ingen härd, att på dess botten
Stenar glöda blott likt gastars ögon! —
Nu med ökadt välbehag han vänder
Sig till tegar, hvilka vattendränkta
Gröna stå, likt hvass med nedböjdt hufvud,
När en storm har gungat tung deröfver.
Men vid gröna banden silfverstjernor
Ser han fästade. När bleka strålar
Som en konungs fingrar leka med dem,
Glimma de i mångfaldt brutna färger.
Så fast glansen är den stela sorgens,
Som ett löje sminkat på sin yta,
Nöjd dagdrifvar x mönstrar granna spelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
