Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HarmfuU sköt en sidoblick från bonden
Till beskådarns tanklöst glatta anlet.
Bitter känsla rusade tillbaka
Mot hans barm och skakade dess inre,
Att det uppspratt uti våldsam gäsning
För ett ögonblick. Men i det nästa
Låg det för hans fasta vilja dämpadt,
Dystert stirrade han på sin åker,
Som en moder på ett liflöst foster,
Det hon burit under qvalfullt lijerta,
Födt med brustna krafter fram till verlden,
Och utur hvars döda anlet gapar
Qväfda hoppet af en bortdödd framtid.
Meu nu barnet, som han bar i famnen,
Glömmande sin hungers nöd vid fröjden,
Väckt af morgon, ljusets barn, det friska,
Såg i fadrens öga med de blickar,
Hvilkas oskuld än kan fånga glädjen,
Om den ock vid afgrundsbramer leker.
Och som — då om våren blåa blomman
Blickar med sitt klara öga uppåt
Emot furan, hvilken ofvan henne
Sträcker vresig vinterstela armar —
Isen frigörs, smälter bort i perlor:
Så ur djupet af den hårda mannens
Öga bryter tåren fram, som tvekar,
Om den våga skall en väg att söka,
Der en tår på länge väg ej banat.
Fram ur denna tåren tindrar både
Glädje vemodsfulit och sorg, som glädes.
Så utur en upp- och nedvänd himmel
Ner i insjön blicka matta stjemor
Invid moln, som månbelysta glänsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
