Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej, livad svårigheter verlden bjuder.
Jag har mycket sett; minns till exempel,
Hur den finska härens Öfverlefva
Låg, lik björnen, i igenyrdt ide,
Mera svår än denne dock att tämja,
Om ej pipan hållits rätt i munnen-’1.
Tigande, i öfverfyllda bjertat
Samlar bonden länge toma orden.
Dock liksom den länge gömda drycken
Slutligt spränger dånande sitt fängsel,
Öfversköljer den, som närmast trängt sig,
Men hans törst ej släcker — så ock sprängde
Iiarmen ändtligt tålamodets bojor.
Fram förtviflans djerfhet sprang och lyfte
Nu den ringe mannen till en väldig,
Som med bäfvan sågs utaf den fräcke.
Såsom hammarslagen mellan gnistor
Föllo bondens ord ned öfver hånarn,
Som, fast sjelf ej känd, för väl han kände.
uEj jag gråtit, herre, se"n vid Kalix*)
Mig ni lockade att med de andra
Sträcka det gevär, som väg oss plogat
l urvädret utaf tjugu strider,
Och som ägde qvar ännu en kula,
Ilvilken kunnat först min hjerna krossa.
Ej jag grät ju, när ni hånligt niente
Under hårda år, att icke någon
Nöd gick på mig, då ännu jag hade
I behåll den penning, hvilken täckte
Ärren på det sönderskjutna bröstet,
Det jag ej förvarat som ni edert.
Ej jag grät, fast för en lumpen summa
Ni den köpa ville till en grannlåt,
*) Se anmärkningarne till detta band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
