Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För det kölden svedjat axens öring,
Ej rån J derför, att edra blommor
Icke kunna mogna skönt till frukter.
Kalla nattens barn, J ju framträden
Liksom fjäriln, hvilken sent förirrat
Sig i höstens land, då nakna triiden
Stå som jättekors på kyrkogården,
Der naturens känsla jordad ligger.
Så hans känslor, sorgligt, men försonta
Kördes i den krets, som omkring honom
Nöden dragit upp med hårda händer.
Trött att icke till ett menskligt väsen
Få sitt ordsvalls granna skum utgjuta,
Hastar främlingen till den betryckte
Och nedlåter sig med honom tala,
Fast ett getingsting uti hvart annat
Ord åt fädrens tungomål han gifver.
Gunstigt skämtande, han sig förundrar,
Hvart den vekhet, som än nyss sig röjde,
Tagit vägen. — Tror dock i sitt sinne,
Att den flytt för att ge rum åt vördnad.
Manar sedan borden att sig glädja.
Då åt honom ödet barn och blomma
Huldt beskärt samt låtit honom födas
I en dals inhägnad, dit bekymren
Väg ej hitta, derifrån han icke
Nödgas draga för att rastlöst fika:
Och hvari allt det, som till hans nödtorft
Tarfvas kunde, rikligt samladt röjes,
Och der frostens hvita blommor glimma
Präktigt, såsom stjernor på en likvagn.
ttDu ej tittat ut ur detta stängsel,T
Så han skrytsamt fortfar, ,,vet således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
