Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej något, hvarpå ögat linge blicka,
Som skapades för mig utaf din hand.
Och det är godt. Hur armt ändå, hur ringa
Hvart yttre tecken vore att den verld
Af undersköna minnen i sig tvinga,
Som står ur tidens aska oförtärd!
Så allt det bästa, dit sig tanken sträcker,
Ej fängslas kan uti en jordisk bild;
Och menskan, menskovorden, tecknet bräcker,
För hvilket hon har knäböjt, ännu vild.
Och hjertat, hvari själen rymmes, rymmer
Allena, verldsomfattande då Gud.
Till honom, som ej belätet mer skymmer,
Flyr känslan fritt, på icke sedda ljud.
Mot dessa bilder ingen makt kan höja
En helgerånande, en våldsam hand.
När allt re’n svikit, multnat, qvar de dröja,
Likt guldet, endast renadt genom brand.
Så qvarstår ock, då den har varit tecknad
Uti mitt inre blott med djupa drag,
Ditt minnes bild. Och derför fullt förbleknad
Är ej min lefnads enda solskensdag.
Jordenö himlar.
Jag skulle komma åter
Till denna strand i qväll.
Från fjerran hit jag skyndat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
