Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och du mottog i dess sista stund
Hennes sista blick, som dog.
Ej dig sjelf i dig helst skådar jag,
Fast du sjelf är ljuflig ock:
Mera skön ett minne af den dag,
Som gick hän, du blommar döck.
Sorg och glädje minnet ömsom väckt:
Dagen är ju redan all,
När du lifvas; men blef den ock släckt,
Brann som dag den för’ sitt fall.
Dagens lott var likväl afundsvärd:
Sen sitt mål han mäktigt fyllt,
Fick han undgå mörkret i den verld,
Som han värmt och rikt förgyllt.
Bittrare ju blir din egen lott,
Spårlöst vissnar du och matt:
Ack! ett återsken du var ju blott,
Och ditt lif ej dag, ej natt.
Vinterno friötad.
Det brinner eld i hvar rodnande sky,
Det flammar ljus i hvart klarnande töcken.
Sen våren glöder, hvart viljen J fly,
Ni barn af vinterns isiga öken?
Du kyla, Du mörker, J stormar, som väckt
En darrning hos allt, som glädjes af ljuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
