Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ren bålet tändes för hela er slägt;
Er jaga lågor ur fädernehuset.
Ej våren nu hyllas af Södern blott;
Dess makt redan hunnit Ert hemland, Norden,
Der under flykten de strider ha stått,
Dem sist ni tappat med väldet på jorden.
J skonaden ingen. Försköning ej står
Att hoppas af verlden; hon fjettrarne brutit,
Lik slafven, som herrskarn i bojorna slår,
I hvilka dess våld förr sjelf honom slutit.
Köld, mörker och stormar, ödmjuken Er;
Och Eder en fristad jag bjuder i nöden;
Der herrsken J trygge, tills thronvexling sker,
Och lydigt J hyllen en starkare — döden.
Mitt hjerta: så lyder den fristadens namn,
Der endast dödens spira Er räcker.
Det väntar ej våren mer i sin famn:
Dess hopp har slocknat; dess kärlek sig släcker.
Den öanna våren.
Herrligt ler naturens unga vår
I dess skönsta lustgård uppå jorden;
Fogeln letar re’n dock efter spår,
Dem uppå hans landsflyktståg från norden
Vingen lemnat i molnen.
Hvad väl söker fogeln, som ej här
Mötes rikare, än förr han drömde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
