Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då min talismans, den rikes,
Kraft blott rädda dig förmår.
Alpens roö och dalenå.
Der snön har glänst, der månen glänser nu
På bergens panna, likt en silfverkrona,
Din liaud mot Alpens blomma sträckte du,
Döf för dess tysta bön att henne skona.
Och ljuf dock hade varit henn.es lott,
Om vid din barm en plats du ät den visat:
Till solvarmt rum, fast bruten, hon dä gått
Från det, som skulle henne snart förisut.
Men hård du var ändå mot henne; gaf
Ej åt den ros, hvars unga lif du härjat,
En lifuppfylld och likväl fridfull graf,
Som ljuft försonande den bleka borgat.
Du räckte den åt mig. Invid mitt bröst
Den arma, ack, på engång måste känna
De stormar, bvilka båda iskall höst,
Och lågorna, som söderns sommar hränna.
Dock sist. dess klagan föras hör af mig;
Kanske den ock sig med sin lott förliker:
Hvar Alpens dotter föds beredd på krig,
Och mer än hon, ej faran henne sviker.
Men du, som växt en dalens blomma mild,
Ombägnad af din moders fromma böner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
