Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ville föra dig, lif af mitt lif,
Som jag dig kallat utan att besinna,
Elur flyktigt, hur förgängligt lifvet är.
När jag dig leder till begrafningsplatsen,
Jag kanske önskar blott se lifvet tira
Sin djcrfvaste triumf, sin skönsta seger,
Sä att förgängelsen må, dubbelt kufvad,
Ned i sitt intet falla och tillbedja
Sin segrarinna, i sitt stumma stoft. —
Du tvekar darrande? IIvi rädes du
Att göra det, hvartill den bleka månen
Har mod, fast dess försagda strålar ledas
Till dödens gårdar blott af stormens arm.
Se! Mellan bladen, livilka blekta dansa
Kring vårdar, förr af friska kransar krönta,
Sig strålen tränger, läsande på namn,
Som äro nu ett utdödt minne blott,
så tomt på lif som murkna hufvudskallcn,
Der regnet fåfängt vill en källa bilda.
Ilvad räds du flicka? Dig en arm ju stöder,
Som kunde störta alla vårdar ned
Mot gruset, hvilket deras grundval är,
Ilvarur de växt, likt segern ur ett slagfält.
Du darrar! Bäfvar du för döden, du,
Som känner nära intill ditt ett hjerta
Slå med en kraft, som kanske är nog mäktig
Att offra åt en nyek sitt allt på jorden:
Sin sällbets skönsta dröm, det räddningskopp,
Som hållit än sitt hufvud upp bland spillror
Af lyckans sista skeppsbrott. Säg, Mathilda,
Är ej det hjerta starkt, som älska kan,
Såsom jag alskat dig och likväl skulle
Ha makt att fira dessa offerfester?
Och ändock ger ett sådant hjertas närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
