Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej mod åt ditt försagda, hvilkct bäfvar
Likt stormens kastboll, hafvots hvita våg.
Ack! diu gestalt, den sköna, icke är
Den första dock, som uppå denna stråt
Behöfde stöd. Se denna graf, Mathilda:
Den ligger multnad och förfallen lik
Eu hydda, som blott ger ett vanskligt skygd
Åt menskoarmod, mer eländigt än
Det Lik, som lutadt tyckes vara ärnnadt
Att krossa, ej att hägna hvad som lefver.
Du vet ej hvem, som vandrat denna väg
Med ännu mindre kraft än diu att lägga
Sitt sköna hufvud ned på högtidsbädden
För sista hvilans ostörbara ro.
Det är ej vackert detta hufvud mer,
Men bädden har det än förnämt fått hålla
Odelad för sin räkning, fast der borta
De, som plebejiskt kvila om hvaraudra,
Beträngda, som i tjällen ofvan jord,
Fått maka åt sig. Dock var viss di rpå,
Den tid skall komma, hvilkeu fräckt gör slut
På detta monopolium — i mullen,
Der lagen skipas af dödgräfvarns hand.
Det har dock funnits tider, då en furste
Ej vågat nalkas hennes läger, utan
Att hjertat skulle bäfvat, som det bäfvar
I tempelrånarn, då han står vid templet,
Der mordbrand tänder ottesångens sken
För sista gången.
O! Mathilda, stoftet,
Hvarpå du trampar nu i denna natt,
Har en gång af den nyck, som skipar lagar
Åt stoftet, gjutits i en form så skön,
Att sjelfva himlens ljus till det med undran
•Såg några ögonblick. Hvad är väl rosen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
