Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sorgens tår ur grafvens mull kan loeka,
Mot rosorna, i glädje vuxna opp
Uppå den skönsta bädd, som någonsin
Gaf blommor näring — hennes cnglaanlet!
När under lifvets morgon hennes blick
Gick segorsäll utur sin blåa källa,
Då väcktes opp af den ett jubelsorl,
Mer högt äu det. naturens morgon väcker.
Och hennes namn blcf kylladt såsom namnet
Pä hvad man skönast såg i land och rike,
Och hennes nyck för tusen sinom tusen
Som lagar gällde, lik despotens nyck —
Men älskades dcrjemte.
Detta välde,
Så älskadt, tillbedt, har dock tagit, slut,
Likt andra välden, ja, iner snart än dessa,
Ty herrskarinnaus öga hann ej, lillyckt,
llrån sin synkrets utestänga fallet,
Och var det enda, hvilket gömde tårar
Att deråt egna.
Menar du, Mathilda,
Att fallet af ett sådant skönhetsrike
Är några tårar värdt? Jag vill det veta;
Ty jag står sjelf här i bcråtl att härja
Ett dylikt rike. Rätt dcrtill jag har:
Jag det ju skapat sjelf, ja, jag helt eusam.
Vill du väl höra sagan om det riket?
Måhända äfven dig don angår något.
Jag såg en flicka, kanske ej den skönsta,
Som af mitt öga möttes; men likväl
En febernyck utaf den fantasi,
Man kallar kärlek, lockade min känsla
Att slösa af all herrlighet pä henne
Så mycket, att mot detta ideal
Hvar verklighet till intet måste sjunka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
