Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slående sin arm kring älskarinnan,
Genom detta eldhafs öfversvämning,
Som dem sluka hotat, bröt Rndolfo,
Liksom skeppets förstäf genom vattnets.
Huru stark än medvetslösa harmen
Brann i lågan, måste den doek vika
För den omotståndeliga styrka,
Som, af kärlek stålsatt, mellan dödar
Gick att vinna räddning lika dristigt,
Som en hjelte, sedan allt förlorats.
Kastar sig på dödens rädduingsplanka.
Ha, Jacoppo! Är ditt vilda sinne
Skoningslösare än vilda branden ?
Denna öppnat sig att undansläppa
Bytet, som utaf dess seger söktes;
Men sitt rof din harm ännu förföljer
Bortom gränser, der natureus mildrats!
Detta slott, ett väldigt minnesmärke,
Rest af stora män åt stora tider,
Uppbygdt af Elviras stolta fäder,
Smälter, som af blixtar brutna åskmolu,
Störtar, som vulkanens krater, liålkad
Af en underjordisk eld, i denna.
Men Jacoppos hämnd är än ej mättad
Utaf slottets grus, som deri faller.
Ej det döda, det af händer byggda
Gällde ju hans krig: han blott som vapen
Mot de lefvande det döda brukat.
När han ser Elviras armar slutua
Kring Rudolfos hals, ser hennes hjerta
Lutadt mot sin älskares, då flyttar
Lågan — som knappt mera finner näring
Uti slottet - vildare än hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
