Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In^i trängseln af Jacoppobanncn.
Vid den lågan tänds ett skott. Det lossas
Fegt mot fienden, som ej ser faran;
Och fastän som sköld Elvira legat
För Rudolfos bröst, hans krafter brytas,
Likt ett stålsmidt harnesk af ett lansstygn.
Sjelf behöfvandc ett stöd, med bördan,
Som så ljuf dock tynger, bort lian stapplar
Vid ett hånskratts echo, hvilket skränar,
Liksom från en afgrunds djnp, ur skogens.
Ned han sjunker hunnen fram till källan,
Kär för honom, sen för första gången
Han Elviras bild der såg i fägring.
Morgonskyars skönhet, rosenkransad,
Nu som förr sig speglade i böljan.
Och fastän hans hjerta klappar mattadt,
Ökas kjertats slag likväl af längtan
Att Elviras anlete skall höjas
Till en täfiau med de rosenskyar.
Och nu lyfts det hufvud, der han tyckte,
Att hvad jorden, att hvad himlen egde
Hcrrligast ett möte stämt och bodde
Uti evig samdrägt. Gud i höjden!
När Elvira ser sin bild i källan,
Tror hon sina ögons ljus ej mera.
Ej kan anletet, som möts af blicken,
Vara det, som af Rudolfo tillbads!
Härjad låg dess skönhets Ijufva lustgård
Som e:; blomsteräng, af skogseld sköfiad!
Och ej mera likt sig sjelft det synes
Än en nejd, som, sedd en vårlig morgon,
Återses, då höstens natt der mörknar.
Och tillintetgjordt, likt dennas skönhet,
Sjönk Elviras lefnadshopp: sin sällhet
På förgänglig grund, uppå sin blomstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
