Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärans nödrop. Lyss! På suckars brygga
Tränga eder vildt uppå hvarandra,
Alla bärande på falska läppar
Evig trohet, kärlek in i döden.
Och hon öppnar darrande sitt hjerta,
Hvari bönen knäppte fromma händer;
Gömmer i dess allra heligaste,
Der ännu ej något svek har trampat,
Ljugen trohets svikande härolder.
Hårdare kring hennes lif nu pressar
Han sin arm, som omen vildt sig trycker
Kring sitt hjelplöst fallna rof. Den dunkla
Blickens flammor tjusande sig smälta
In i djupet utaf hennes öga;
Och han närmar sina kinders skyax-,
Glödande likt de omkring en krater,
Emot hennes anlets skäi-a snöfält,
Emot pannans hvita irisbåge. — — —
Plötsligt ser han svarta töcken stöi-ta
Öfver dem och dem med natt betäcka.
Och han bäfvar, rysande tillbaka,
Såsom mördarn för sin egen skugga.
Ha! han sjelf var den, som skuggan kastat
Öfver hennes englarena anlet,
Öfver hennes fromma hjertas spegel.
Eden.
Kyssande sin flicka hviskar älskarn:
tKan du, sköna, högt och heligt svärja,
Att, se’n mina läppar senast mötte
Dina varma, ingen annans nalkats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
