Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilelgerånande ditt bjertas förgård,
Andats in dess rosenknoppars ånga,
Sugit bort nr dem min lefnads honung,
På dem smugit fräcka kyssars matkar,
Tärande din trohets skära friskhet ?ri
Då, likt fläkten mellan rosenhäckar,
Sväfvar eden till hans tjusta hjerta,
Trollar luftigt öfver tviflets sandhaf
En oas af hopp, ett Eden, liksom
Det, som ljuges fram af öknens vinddrag.
När hon svär, att sist hon honom kysste,
Sanning gycklar ljuft på edens yta,
Men på djupet ringlar svekets irrbloss:
Ty om älskarns sista kyss hon talar,
Men hon tänker på sin nya älsklings.
Begrafningöfcotcn.
Ståtligt glädjens fräcka lögner spegla
Sig i hundra lampors falska dag.
Festens öppna salar endast regla
Sig för nödens bleka anletsdrag.
Och likväl hon trängt sig in och sitter
Högst på platsen uti festens glans;
Men hon sminkat sig med praktens glitter,
Skyld inunder brudens offerkrans.
Ingen vet, att andebleka skruden,
Omkring hvilken blommor uti rund
Lustigt dansa, endast sveper bruden,
Firande sitt lifs begrafningsstund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
