Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blomman, mera än jag knnnat tänka
Att gripa med min hand en cngels röst
Och draga ned den stråle, jag såg blänka.
II.
Då kom en vindpust och, som jag ej vek,
I farten bort dig, vackra blomma, ryckte:
För godt den fräcke för sin lumpna lek
Ditt unga, rena vårlif icke tyckte.
Hvart styrs din kosa? Ilvem kan säga det?
Dock bättre är jn att det icke veta:
Jag kan, jag vill ej följa dina fjät —
Fast tankens irrbloss efter dem blott leta.
Snart af min blomma finns blott, när hon dör,
Ett vissnadt blad. — Släcks hon, lik skyn, i lågor?
Är hedens ljung den vän, dess dödssuck hör?
Qväfs hon bland glacierens kalla vågor?
III.
Min fråga iår ej svar. Men öfverallt
Ur svarta molnen, utur land och vatten
Med tusen röster ropas till mig kallt,
Att jag har slösat bort den bästa skatten.
För väl jag vet det ren: det blef mig sagdt
Med vilda suckar af en gränslös smärta
I djupet af min barm. — Jag ödelagt
IIvad som kan blomma en gång blott: mitt hjerta.
Om jag en krona haft, en kungaskrud,
Och bort de slitits af banditens händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
