Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag säll mig kunnat känna som en gud
Och som en kung så rik, fast utan länder.
Men jag, som kunnat till en rosengård
För mig omskapa hvarje hed på jorden.
Om blott en blomma funnits i min vård —
En tröstlös öken sjelf jag nu är vorden.
IV.
Som fogeln, sväfvande till löfvad qvjst
Nybygget reder snart åt sång och lif,
Der dvalan herrskat, under död och tystnad;
Så flyger våm på vinterns ljumma vingar
Från himlens klara, vidtuppslagna fönster.
Och der han nalkas, der blir lif och värma,
Och fröjd och fägring, lifvets bästa lif!
Men om ur blommans unga bröst han andas,
Om han i lärkan eller böljan sjunger,
Om han i källa eller skyar ler
I strålig fröjd, är våren blott en bild
Af glädjen, hvilken andas, sjunger, strålar
I tvänne hjertan, som hvarandra sällhet
Utlofvat ej blott för en vårlig stund,
Men för den långa dag, som heter: lifvet,
livad helst än dagens stunder med sig föra.
Och alla, som bevittnat det förbundet
På lif och död, förlust och nöd ingånget,
Från dessa tvänne hjertans glädje hemta
Sin egen glädje ock; som vårens fröjd
Inbjuder alla väsen att den dela.
V.
Hafven brusa mellan Dig och mig;
Öden rusa mellan mig och Dig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
