Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som i deras, hvilka se mot ljuset
Och med ord förkunna högt sin känsla.
Dödt för ögat Ur, hvad högst hon älskat,
Men det 1 ef ver varmt för själens öga.
Stum är rösten, hvilken helst hon hörde:
Men den säger dock ett klart: välkommen !
Mörk är grafven; men derur dock lyser
Mildt ett sken, som visar väg till himlen.
Utan tröst på jorden, hennes smärta
Väntar desto vissare en glädje,
Emot hvilken jordens tröst syns endast
Lik en svepning, hvari sorgen höljes.
Så det hopp, som lefver upp ur grafven,
Och det hopp, som sväfvar fram på strålar,
Fira segrar uti samma klarhet,
Liksom samma sol emot dig lyser,
Du må söka den på fästets höjder
Eller uti hafvets hvalf, det djupa.
Elden i templet.
Ljus ur templets fönster strömmar,
Brutna ljud från tornet skalla:
Och från slumrens lätta drömmar
Folket skyndar, dit de kalla.
Lika långt, som tonen hinner,
Sina strålar lågan kastar,
Hvilken klar deroppe brinner
På den höjd, dit tåget hastar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
