Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du ej mig svikit uti lust, i nöd,
Du legat lusen gånger vid mitt lijcrta.
Att det dig närt re’n länge med allt blod,
Som det haft renast, varmast, ej det ångrar.
Du blef ju trogen, ocb det liar att tacka
Dig för allt ljufvast, som det redan känt,
Ocb för allt skönast, det ännu kan lioppas. —
Nu vet jag, bvem du är, du barn af dödens
Ocb lifvcts kärlek till hvarandra, tänd,
Då de vid samma himmels portar lekte
Ännu i oskuldsfull, i salig frid.
Till diua syskon föddes vilda sorgen
Ocb glädjen, lika vild som lian. Du ensam
Har bergat än ur salighetens skeppsbrott
Din barndoms oskuld ocb din bimlafrid.
Ocb derför blef din lott att gå på jordan
Försonande emellan dessa bägge.
När gliidjrn tryckt så våldsamt meuskohjerlat
Till sitt, att livarje känsla i dess inre
Är nära att förqväfvas eller hotar
Att våldsamt sönderbryta alla band
Ocb sig befria; se! då kommer du
Med tåren i ditt duukelblåa öga
Ocb striden blyges, tiger, viker undan
Ocb lemnar dig att släcka sårens brand;
Ocb ingen vågar bryta ned din tystnad.
När sorgen nalkas, tung af vunnet byte
Ocb slär sin fanm omkring hvarenda tanke
Ocb drifver dem att Hy till samma punkt;
Dä lian dem griper fräckt med härda bänder
Ocli vill dem rycka opp med alla rötter,
Hvarvid de sökt att upprätthålla sig
I hemsk förtviflau — o! dä böras åter
De milda slagen af din himlavinge.
Och sorgen bar ej några vapen mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
