Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vända mot din barm. Han vågar ej
Att träda opp emot ditt helgonlngn
Och lemnar obestridd åt dig den valplats,
Som ban förtrampat, höljt med blod och spillror.
Men mild du skådar ned på dem och aftvår
Med dina tårar stridens hemska spår,
Och torkar bort med dina lena lockar
Det blod, som stelnat. Men utur de renmor,
Förstöringen har brutit, lekande
Framspira murgrönskransar, liksom bäckar,
Som bölja, gröna, mellan dunkla häckar.
När jag i skuggan utaf dessa kransar
Ditt anlet skådar, mera blekt än förr,
En rysning, rysligt ljuf, sig slingrar genom
Hvar åder. Ty din blekhet ter sig liksom
l tysta, månbelysta nätters glans
De snöomhöljda fältens, hvilka binda
Ett verldshafs oro uti osedt djup.
Du ofta uppträdt nu med dessa drag;
Och liksom förr hvar gåug jag känt igen
Dig älven uti dem, fastän de närma
Sig städse mer en annans, den jag än
Ej känna lärt, men som jag nog får tid
Att skåda närmare — med brustet öga.
Ty dessa drag du lånat af din fader,
Af döden, kanske för att tidigt göra
Med honom mig förtrolig. Fåfäng dock
Din omsorg är. Han redan har med sorgen
Sändt hälsningar till mig, och jag
Mig vant vid tanken att få gästa honom.
Ilan måste vara god; du dock den enda
Ibland hans barn ju är, som brås på honom.
Men kläd dig hellre dock, som fordom, åter
Uti din moders, lifvets, sköna hamn.
Den skymtar än, ej bortskymd fullt utaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
